Kroppens egna självproducerande hjärtförstärkning är L-carnitin, som ger energi till musklerna, i första hand hjärtmuskeln och gör detta genom att förmedla fettförbränningen i cellerna.
L-carnitin har fått sitt namn efter det latinska ordet carnis, som betyder kött. Ett ord vi också känner igen i t.ex. karneval. Genom namnet kan vi genast härleda var vi kan finna aminosyran. Den koncentrerar sig i muskler, speciellt hjärtmuskeln, och annan köttvävnad och förekommer nästan inte alls i växtproteiner. Därför finns det en stor risk för att vegeterianer utvecklar karnitinbrist. Konsekvenserna av sådana bristtillstånd kan bli allvarliga, speciellt för människor med risk för ärftliga hjärtsjukdomar.
Djur, och därmed alltså också den människan, kan vanligtvis själv producera aminosyran L-carnitin av aminosyran L-lysin men endast med hjälp av bl.a. L-metionin och C-vitamin. Det är emellertid en produktion man inte ska ta för given. För det första äter de flesta människor inte tillräckligt mycket C-vitamin för att förmedla omsättningen av L-lysin till L-arginin, och för det andra rör sig denna omsättning om en 5-stegs process som kräver ett antal enzymer.
Om ett av enzymerna fattas t.ex. p.g.a. otillräcklig produktion eller total avsaknad p.g.a. ärftliga orsaker, stannar omsättningen helt. Personer med en sådan enzymbrist kan få ett dåligt och förkortat livsförlopp om de inte tidigt diagnostiseras och behandlas korrekt, nämligen med tillskott av L-carnitin.
Dialyspatienter kan också lida av brist på L-carnitin om man inte tar denna risk i beaktande vid tilllskottsbehandlingen. Efter dialys upplever patienterna ofta en utpräglad muskelförsvagning. De har svårt att bära saker och att lyfta även lätta ting. De kan också få problem med att tugga och svälja.
Undersökningar av dessa patienter har avslöjat att dialysen tar bort så mycket som 66 procent av blodets L-carnitin och kroniska njurpatienter under regelbunden dialys har till sist så lite som 10 procent av den normala nivån L-carnitin kvar i sina muskler. När dessa patienter efter dialysen mottar injektioner av L-carnitin, medför detta inte endast att koncentrationen av denna livsnödvändiga aminosyra stiger i musklerna och blodet utan också att den blodbrist som ofta är en konsekvens av dialysen, kan reduceras, så att mer syre blir tillgängligt för hela organismen.
Upptäckten av att inte alla människor naturligt producerar tillräckligt av det nödvändiga L-carnitinet, har gjort denna aminosyra till en av de populäraste hälsoprodukterna. I USA kan den köpas i form av en hälsodrink på salladsbarer och till och med i stationskiosker, och i rusningstid kan man se folk på torget bälga i sig sin dagliga carnitindos.
Populariteten gynnar missbruk och också vad gäller detta har ansvarlösa typer försökt tjäna pengar på att sälja billig syntetisk carnitin - alltså DL-carnitin - till ovetande. D-fraktionen i denna syntetiska vara är inte bara ett avfallsämne, utan efter allt att döma också en belastning eftersom den blockerar L-fraktionens kvalitet, alltså den önskade energiproduktionen i hjärtcellerna genom förbränning av det - ofta oönskade - fettet. En dålig affär - minst sagt.
Man ska alltså som alltid insistera på exakta varudeklarationer och se till att det carnitin man får är i den naturliga L-formen.
De lärde har faktiskt inte alls alltid varit överens om hur de skall uppfatta L-carnitinet, och en del föredrar att betrakta denna substans som ett vitamin - i så fall ett B-vitamin - snarare än en aminosyra. Andra kallar den en metabim, vilket är beteckningen för en livsviktig ämnesomsättningsfaktor - en essentiell metabolit. Viktigare för oss andra är vad vi kan använda L-carnitin till.
Den första målgruppen är personer med hjärt/kärlsjukdom - därmed en mycket stor del av befolkningen - där L-carnitin också kunde spela en väsentlig förebyggande roll. L-carnitinet minskar inte bara blodets samlade kolesterolmängd; men sänker speciellt triglyceriderna, alltså det blodfett som faktiskt utgör en större riskfaktor än den allmänna kolesterolkoncentrationen. Samtidigt ökar den emellertid också HDL - high density lipoproteins - ofta kallat "det goda" eller det nyttiga" kolesterolet, som är den enda typen av denna kolesterol, som rent faktiskt sänker risken för blodpropp i hjärtkranspulsådern, alltså koronartrombos.
Patienter på väljusterade doseringar av L-carnitin har i allmänhet aldrig förhöjda blodfettvärden, varken med tanke på kolesterol eller triglycerider. Utöver det, har detta tillskott andra fördelaktiga effekter. Det förbättrar oregelbunden hjärtrytm, sänker antalet angina pectoris fall, minskar elektrokardiografiska avvikelser, ökar motståndskraften mot stress och förbättrar toleransen för fysisk aktivitet hos patienter med sjukdomar i kranspulsådern.
Djurexperiment har visat att hjärtattacker snabbt tömmer vävnaden på L-carnitin, men extra tillskott i tid kan vara livsräddande. Tillskott av L-carnitin medförde ökade energiresurser i form av extra ATP (adenosintrifosfat) och utvecklade blodkärlen. Utvidgning av blodkärlen är också del av den mekanism, med vilken L-carnitin verkar som blodtryckssänkande medel.
Även om hjärt-kärlsjukdomarna otvivelaktigt är det område, där L-carnitinet kan få sin största verkan inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid, så finns det också lindring att hämta för andra än denna stora grupp patienter. Patienter med det som populärt kallas "fettlever", som ofta är orsakat av alkoholintag visar ofta utpräglad brist på L-carnitin. "Fettlever", cirrhos, är en leversjukdom, där sund funktionell vävnad ersätts med fibrös, icke-fungerande degenererad vävnad.
Patienterna har ofta utpräglad brist på L-carnitin. Djurförsök har visat att tillskott av L-carnitin inte bara hindrar upphopningen av leverfett, utan också normaliserar koncentrationen av L-carnitin i blodet. Ännu har man inte tillämpat dessa iakttagelser i patientbehandling, men det skulle vara oproblematiskt och öppnar för lovande perspektiv.
Försök har visat att äldre, försvagade människor kan reducera mängden av kroppsfett, öka deras muskelmassa och generellt stärka deras fysiska och mentala kapacitet med ett dagligt tillskott av 2 g L-carnitin.
Nedsatt sköldkörtelaktivitet i vår tid är en mycket vanlig, men ofta odiagnostiserad, sjukdom. Den är ofta medfödd, men förvärras genom tobaksrökning, amalgamförgiftning, röntgenstrålning och en rad andra faktorer. Konsekvenserna är ofta fetma, trötthet och depression, nedsatt immunrespons, impotens och frigiditet, sviktande blodsockerkoncentration, hjärt-kärlförsvagning och en rad andra plågor.
Hos en del patienter finns det ett sammanhang mellan lågt L-carnitin i serum, hög triglyceridkoncentration i blodet och låg sköldkörtelaktivitet - också kallat hypotyroidism - och i övrigt också i den samlade bilden med låg binjureaktivitet och nedsatt produktion i hypofysen. Det kan kanske därför vara en bra idé att kombinera behandlingen av låg sköldkörtelaktivitet med L-carnitin.
Fysisk träning höjer L-carnitinkoncentrationen i vävnaderna och denna höjda koncentration förbättrar toleransen för stress och ytterligare fysisk aktivitet. Det har talats om att L-karnitin kan förbättra sportprestationer, speciellt där uthållighetsfaktorer är av väsentlig betydelse och där fettförbränningen kan bli avgörande. Några få undersökningar - med löpare och brottare - visar att idrottsmän kan ha fysiologiska fördelar av tillskott av L-carnitin.
Många är av den uppfattningen att de bör få alla sina nutrienter genom maten och att en korrekt sammansatt kost ska kunna täcka alla deras behov. Det är kanske möjligt om folk är unga, friska, biokemiskt välfungerande och inte belastas av förorening, fel näring eller förgiftningar, något som är nästan oundvikligt i den moderna miljön. Sådana ideala situationer är sällsynta och bara en snabb blick på koncentrationerna av L-carnitin i vanliga livsmedel avslöjar att ett täckande kombinationsprogram inte är så lätt att sätta ihop.
Koncentrationen av L-carnitin är högst i biff och bacon. Och det är cirka 4 gånger mer L-karnitin i biff än i bacon, och dessutom 18 gånger mer än i fisk och kyckling - och nästan 600 gånger mer än i sparris!
Så glöm det! - Effektivt L-carnitin tas som kosttillskott.
Carnitin var under lång tid det mest sålda aminosyrapreparatet i den västliga världen. Det fås receptfritt i många hälsobutiker i stora delar av den engelsktalande världen.
Det avlägsnar triglycerider och fria fettsyror från blodet och omsätter fettväv till energi. Carnitin saknas i hjärtmuskulaturen hos patienter med hjärtsvikt. Det upphäver blodcirkulationsstörningar som till exempel claudicatio (fönstertittarsjukan) och kan bota ofruktbarhet hos män, om den beror på bristande motilitet i säden. Det motverkar angina pectoris, diabetes, lever- och njursjukdomar. Carnitin kräver C-vitamin för att fungera.
Acetyl-L-Carnitin (ALC)
Skiljer sig strukturellt från vanligt L-carnitin genom att det är tillhäftat en grupp ättikesyramolekyler på carnitinmolekylen. Detta medför att ALC lättare kan passera blod-hjärn-barriären, skydda nervsystemet och reducera nervsmärtor. Ättikesyragruppen kan även bindas till kolin i kroppen och bilda acetylkolin, vilket stärker nervsystem och minne. ALC transporterar acetylgrupper och fettsyror in i cellernas små energiproducerande mitokondrier och ökar deras energikapacitet. ALC är således bättre än L-carnitin när det gäller att öka kroppens energiproduktion och styrka den mentala förmågan.
Terapeutisk dosering
L-carnitin: Upp till 3 g dagligen förmiddag och eftermiddag, mellan måltider.
ALC: Ca 2 g dagligen, förskjutet i förhållande till måltider. Upprätthållning: ca 500 mg dagligen.
Biverkningar
Det finns generellt inga biverkningar knytet till någon form av Carnitin. Doser över 500 mg kan medföra sömnlöshet.
Personer under läkarbehandling bör inte ta carnitin utan läkarens samtycke.
Se även Aminosyror och Aminosyrakomplex
