Man kunde med lika stor rätt karakterisera Kalciferol som ett hormonförstadie med vitaminliknande effekter.
D-vitamin finns i flera former som var och en är olika i sina uppbyggnad. Av störst relevans för oss är D2 som kallas ergokalciferol och D3, kolekalciferol. Den mest effektiva formen är D3.
D-vitamin ökar upptaget av kalcium från tarmsystemet och är därför viktig vid förebyggandet av benskörhet och engelska sjukan, som är ett tillstånd av mjuka deformerade ben i kroppen, blodsockerproblem och utveckling av närsynthet. D-vitamin är nödvändigt för utveckling av en sund lungfunktion. Det är också av betydelse för blodets koaguleringsförmåga. Forskning tyder på att D- vitamin medverkar i regleringen av immunförsvaret samt att vitaminet möjligtvis spelar en roll i att förebygga förhöjt blodtryck samt olika typer cancer, t.ex. bröst-, äggstock-, livmoderhals-, bukspottskörtel-och prostatacancer. Vid utvecklad cancer är det snarare tal om en hämning än ett stopp i utvecklingen.
Den D-vitamin vi får från vår mat eller kosttillskott kräver omsättning i levern för att fungera, och omsättning i njurarna. Folk med njur- eller leverproblem har större risk för att få osteoporos, benskörhet.
När vi utsätts för ultraviolett strålning t.ex. från solljus bildas kolesterol till D-vitamin i huden -lite populärt sagt. Därför är det sunt med en viss mängd sol. Blek hud upptar mer D-vitamin än Solbrun hud och den upptas mycket bättre från huden än från kosten. Den mängd D-vitamin som kommer ifrån huden deponeras i bl.a. lever och njure och dessa kan täcka några månaders behov. Det fastslås att en vuxen människa som får sol på hela kroppen en hel dag, kan bilda 10.000 i.e D-vitamin i huden. D-vitamin från solljus bildas dock endast när solen står tillräckligt högt på himlen. När solen står lågt, försvagas den ultravioletta strålningen av att den måste genomtränga mer atmosfärisk luft. På breddgrader som svarar till Sveriges kan man därför i praxis endast få D-vitamin via solljus under sommarmånaderna.
Enligt en teori är vårt behov av D-vitamin långt högre, för att människan har utvecklats ifrån solrikare breddgrader och utan modern beklädning, och har därför vänjt sig vid långt mer D-vitamin i blodet än vad vi har idag.
D-vitamin får man också från feta saltvattenfiskar, lax, sardiner, makrill, tonfisk m.m. och från ägg, böngroddar, smör, mjölk, levertran, havre och vegetabiliska oljor. Kosten enbart ger sällan tillräckligt med D-vitamin till att täcka behovet.
Det är idag vanligt att ge spädbarn tillskott av D-vitamin, men man ser fortfarande vitaminbrist hos kvinnor i fertil ålder samt hos många äldre som inte kommer ut i solen så ofta. Ospecifika muskelsmärtor kan vara ett symptom på D-vitaminbrist. Man kan se brister hos dem som har fått för lite solljus, personer som bortopererat en del av tarmen eller har sjukdomar som hör ihop med matsmältningen, vilket leder till ett nedsatt upptag av D-vitamin.
ADT
300 IE (7,5 mikrogram)
Optimala doseringar
Allmänt supplerande kan man ta en sked torsklevertran var dag under vinterhalvåret. Var dock uppmärksam på att torskleverolja även innehåller mycket A-vitamin.
Gravida och ammande har behov av minst 500 IE dagligen.
Barn och äldre som får för lite sol mår bra av 500-1.000 IE dagligen.
Vid sjukdomar som engelska sjukan och benskörhet kan man ta upp till 2.000 - 10.000 IE dagligen. Vidaregående tillskott av D-vitamin på mer än 4.000 IE dagligen bör undgås utan yrkesutbildad hjälp.
Ett optimalt innehåll av D-vitamin i kroppan kan mätas i ett blodprov. D-vitamin i blodet mäts i två former: Serum 1,25 dihydroxyvitamin D (1,25(OH) D) eller serum 25-hydroxyvitamin D (25-(OH) D) och mäts i nmol/l. Den optimala nivån av 25-(OH) D diskuteras fortfarande. Några forskare menar att det bör ligga helt uppe på omkring 120 nmol/l. Värdet bör dock inte ligga under 50 nmol/l då det ökar risken för D-vitaminrelaterade hälsoproblem.
D-vitamin är det vitamin som tidigare har ansetts utgöra den största risken för möjlig vitaminförgiftning. Det finns dock ingen god vetenskaplig dokumentation för risker vid intag av upp till 40.000 i.e D3 dagligen. En av konsekvenserna av för långvarig D-vitamindosering kommer att vara att kroppens inre mjukdelar förkalkas. Ändå är risken för detta i praxis inte så stor. Det vill i varje fall uppstå en rad förutgående symtom, som varnar för detta.
Förgiftningssymptom
Allmän otillpasshet, klåda, diarré, täta vattenkastningar, stor törst, huvudvärk, sömnlöshet, trötthet och muskelsvaghet.
Varningar
Tag inte stora doser D-vitamin vid för mycket calcium i blodet (hypercalcalcæmi). Ett stort terapeutiskt intag av D-vitamin kan kräva en övervakning av kroppens kalkbalans.
Under vissa förhållanden störs upptagningen och förbearbetningen av D-vitamin: om man äter vissa kolesterolsänkande preparat, magsyrahämmande produkter och kortisonprodukter. Vissa vattendrivande ämnen verkar störande på förhållandet mellan kalcium och D-vitamin.
Se också
http://www.vitaviva-info.com/sv/Health/Health_Subjects_Details.1.64.aspx
