Nyckelord
Aflatoxin, tungmetaller, sköldkörtel, överoxidering av fettämnen till peroxider, åderförkalkning, immunsystemet, makrofager, NKC=naturliga mördarceller, allergi, ögon, starr, diabetes, hypoglykemi, ledgångsreumatism, skador orsakade av röntgen och annan strålning, av kemoterapi, rökning, alkohol och narkotika.
Glutation är ett triptetid som består av de tre aminosyrorna glutamin, cystein och glycin. Det är ett av naturens kraftigaste och mest utbredda antioxidanter. Funktionellt tillhör den den svavelhaltiga gruppen aminosyror tillsammans med cystein, cystin och taurin.
(Reducerat) glutathions kemiska namn är N-(N-L- gamma- glutamyl-L-cystineyl)glycin. För att göra det lättare används förkortningen GSH.
Det finns praktiskt taget inga levande organismer - plantor eller djur - på denna planet, vars celler inte innehåller större eller mindre mängder glutation. Glutation kan mycket väl ha varit en förutsättning för att liv överhuvudtaget uppstod. Detta skedde i en miljö som var rik på koloxid, peroxid, metan och ammoniak, en kemisk miljö som var mycket livsfientligare och giftig än den vi befinner oss i nu.
Levande celler hade alltså redan då ett stort behov för antioxidantbeskyddning mot det ständiga hotet: att bli "bortoxiderad" i en syrerik och giftig miljö. Glutationets utbredning i naturen och dess funktionella närvaro i de mest primitiva av organismer kunde tyda på att denna substans är en av jordens äldsta organiska antioxidanter.
Glutation fungerar förstås fortfarande på samma sätt som det gjort under hela livets utveckling på jorden. Därför är dess aktivitetsspektrum också så ovanligt utbrett och omfattande. Därför är det också en välkommen faktor i den moderna miljön, som på grund av industriell förorening håller på att bli lika giftig som den ursprungliga miljön där livet uppstod. Av samma orsak har man på god grund föreslagit att glutathion kunde bli en avgörande faktor i avgiftningen av hela miljöer, som t.ex. döende sjöar. Där kunde denna antioxidant genom att favorisera alla ännu överlevande organismer, oberoende av hur primitiva de är, och samtidigt blockera föroreningens giftverkningar ge livet ännu en chans att få övertaget i en annars dödsdömd miljö.
Liksom med cystein är det i glutation tiolgruppen -SH som det aktiva verktyget i antioxideringsprocessen finns. Därav beteckningen GSH för aktivt - också kallat reducerat - glutation. När det reducerade glutationet utfört sitt arbete och blivit oxiderat betecknas den GSSH (L-gamma-glutamyl-L-cystineyl-glycin disulfid), för att den nu upptagit en extra svavelatom, och alltså har bildat en disulfidbindning och blivit inaktiverad.
Processen är helt klart parallell till ombildningen av cystein till cystin med samma inaktiverande effekt. Den mycket väsentliga skillnaden mellan de två reaktionerna är emellertid att glutation - i motsats till cystin - lätt kan reaktiveras till återanvändning. Denna återanvändningsprocess kräver bland annat C-vitamin.
Glutation har flera viktiga skyddsfunktioner i den organiska miljön. Det är som sagt en reducerande faktor - det vill säga en antioxidant. Det är också en avgiftningsfaktor som neutraliserar farliga kemikalier. Det har ytterligare flera viktiga funktioner i immunförsvaret. Det skyddar de röda blodkropparnas struktur och funktionsförmåga. Dessutom har det också en uppgift i det centrala nervsystemet och som neurotransmittor.
Det är intressant att GSH-koncentrationen i magsäcken är mycket hög hos sunda individer. Detta beror antagligen på att att organismen försöker skydda slemhinneväggen mot erosion från ett av sina egna sekret, nämligen magsyran med sin ovanligt höga surhetsgrad. I samband med detta kan nämnas att GSH i försök med gott resultat använts i behandlingen av magsår.
Oxideringen från GSH till GSSH som nämndes ovan är inte glutationets enda funktionsmekanism. GSH ingår i ett enzym som är beroende av selen - glytathionperoxidas - vilket som namnet antyder är speciellt designat för att neutralisera peroxider - alltså superoxidföreningar.
Vi känner alla till vätesuperoxid. Det är ämnet som ger den oäkta blondinen håret som ser onaturligt ut. Om man använder för mycket vätesuperoxid till eventuellt för lite hår kan processen också göra en skallig. Vätesuperoxid är nämligen ett aggressivt frätningsmedel. Vält flaskan på bordet och det blir aldrig det samma igen. Häll en ganska tunn upplösning i ett infekterat sår. Det fräter ihjäl all infektion, bakterier och för övrigt också omkringliggande friska celler. Men nya celler uppstår när såret läks, så det är ett mindre problem. Värre är det när detta frätande också äger rum inne i organismen - t.ex. på känsliga celler i nervsystemet.
Otaliga föroreningssubstanser i vår miljö har eller genererar samma frätande effekt. Levern är vårt stora avgiftningsorgan, vår inre problemavfallsanstalt. När den bryter ner tetraklorkol, benzenförbindelser, plast, färgämnen, växtgifter och besprutningsmedel bildas superoxider. De är farliga speciellt för cellväggarna, vars livsviktiga funktioner hotas av härskning. Speciellt de sårbara fleromättade fettsyrorna som ansvarar för transport och kommunikation genom cellväggarna angrips lätt av peroxiderna, och det kan lätt leda till cellens död. Leverns uppgift är att avgifta dessa superoxider - alltså peroxider - men levern befinner sig också själv i farozonen. Den har bara en viss kapacitet att neutralisera farliga ämnen, och när denna kapacitet överstigs är den själv öppen för angrepp. Om ett sådant angrepp skenar iväg kan superoxiderna fräta levercellerna och helt eller delvis bilda om levern till härskat fett, förstås med döden till följd i sista hand.
Allt detta understryker hur viktigt det är att GSH inte endast fungerar i sin egen regi som antioxidant, men också i sitt "utvidgade program" som en del av enzymet glutationperoxidas, som speciellt neutraliserar superoxiderna. Och detta enzym är inte det enda där GSH spelar en nyckelroll. GSH S-transferaserna, som också fungerar i levern har en inte mindre väsentlig roll. Dehär enzymerna siktar direkt på avgiftningen av de främmande toxiska föreningarna genom att ombilda dem till relativt harmlösa substanser som kroppen lätt kan utskilja. Vi vet inte säkert hur GSH S-transferaserna fungerar, men något tyder på att de utnyttjar en teknik som är mycket annorlunda än den de flesta av oss normalt väntar oss. Istället för att bryta ner de giftiga ämnena kemiskt, vilket kan vara både svårt och dessutom omöjligt, klistrar enzymet en substans som avväpnar det giftiga ämnet på den giftaktiva delen av föroreningsmolekylen. Efter detta kan organismen utan risk hantera den avväpnade substansen och göra sig av med den genom kroppens normala utskiljningsapparat.
GSH, GSH-peroxidas och GSH S-transferas har varit livsviktiga för hela naturen sedan livets början. I våra dagar kan vi lugnt påstå att de har fått sin egen aktualitet. Dehär inre ekologiska rengöringsmedlen kan lätt snart bli en fråga om vår egen och alla andras överlevnad. Den självdestruktiva mani med vilken jordens industrier sprider sitt giftiga avfall gör att vi i stigande grad får desperat användning för stora inre resurser med dessa livsräddande ämnen.
Den hopning av giftiga ämnen de skall klara av är redan lång. Nitrater, nitrosaminer, upplösningsmedel, vinylklorid och andra nedbrytanande ämnen från plastindustrin, PVC, svampmedel, antibiotika, p-piller, tillsatsämnen, färgämnen, insektmedel, fenoler, avgaser och tobaksrök med hundratals substanser, tungmetaller som kvicksilver, kadmium och bly, arsenik, aluminium, krom och många andra, samt ett stadigt ökat utbud av giftiga mediciner. De skall alla genom levern och renas av den, annars tar vi själva skada av dem. Endast några få är nämnda här, några av dem vi känner till och vilkas giftverkningar är erkända. Det finns talrika andra, oerkända och okända. Listan växer för var dag som går!
Förebyggning är bättre än tillfriskning. Det är en av hälsokonstens äldsta och mest fundamentala sanningar! Tyvärr uppmärksammas den sällan. Det är klart att det skulle vara bättre om befolkningar i mycket förorenade områden fick ett tillskott på glutathion, tills de föroreningarna kunde elimineras. Men så är det inte. Här råder en lång, ihärdig och totalt idiotisk tradition att, där sjukdomskatastrofen är förutsägbar till nästan 100%, väntar man på att den bryter ut innan man försöker göra något åt saken. Därför talar vi nästan utan undantag om praktisk sjukdomsbehandling - inte om förebyggning.
Vilka åkommor handlar det då om i det här sammanhanget?
Det är inga småsaker vi talar om. Cancer står överst på listan. Den här - det nya årtusendets mest prominenta, dräpande sjukdom - är anmärkningsvärt sårbar vad gäller glutathiontillskott. Talrika djurexperiment har visat, att kemiskt påfödd cancer kan avvärjas och mildras i sitt förlöp med hjälp av GHS. Det som däremot är mindre känt bland folk är det, att forskare har lyckats, inte bara mildra, avancerad levercancer hos råttor men också lyckats få den att försvinna helt. Den här iakttagelsen blir inte mindre intressant av det, att denna svåra cancerform hade provocerats fram med aflatoxin b1, ett mycket potent carcinogen. Inom ett år fick alla råttor tumörer på levern. Fyra månader senare började man ge några av råttorna sprutor med 100 mg glutathion dagligen. Alla de obehandlade råttorna dog; men 81% av de glutathionsbehandlade råttorna överlevde däremot. Antingen hade en remission tagit form eller så var tumörerna helt försvunna.
Det här uppseendeväckande datat har det talats förbluffande litet om! Sett från en vetenskaplig synvinkel, är resultaten så enastående och lovande att de borde ha satt igång en lavin av forskning. Men de ekonomiska förhållanden som styr läkarvetenskaplig forskning favoriserar inte naturliga substanser som inte kan patenteras och vidare monopoliseras. Så forskningen har fokuserat sig på det patenterade NAC. Denna form av cystein har emellertid också visat sig ha värdefulla cancerförebyggande egenskaper.
Många alternativa behandlare har emellertid dragit nytta av de här talrika och lovande resultaten från djurförsöken. Varför inte? Det är viktigt att hela tiden följa med vad deras kolleger i den konventionella läkarregin gör. Med andra ord: de har redan börjat använda cystein och glutation i cancerbehandling. Det är emellertid karakteristiskt för dagens situation att en stor del av litteraturen om detta ämne inte handlar om GSH:s direkt nyttiga inflytande på cancer, men däremot om dess förmåga att lindra de ofta mycket svåra biverkningar av den kemoterapi som cancerpatienter ofta utsätts för. Denna effekt är därför också särskilt väldokumenterad.
Det finns, som sagt, glutation i alla kroppens celler, men det förekommer i speciellt hög grad i lever, mjälte, njurar och bukspottskörtel. Den allra högsta koncentrationen av glutathion finns emellertid i ögat; speciellt i lins och hornhinna. Bland alla kroppens organ är ögat, biologiskt sätt i en mycket säregen ställning. Det utgör egentligen en förlängning av hjärnan och är den enda delen av den som fortlöper på kroppens yttre. Ögat är därför mycket sårbart. Inte bara på grund av att det är speciellt utsatt på kroppen, men också för att all energitillförsel, nutrienter, renovation och annan cellulär verksamhet skall nå ut till ögat via långa och krokiga vägar; djupt inifrån organismens blodkretslopp, via blod/hjärnbarriären in i det centrala nervsystemets eget distributionsanlägg och vidare ut i dess förlängning till dess yttersta och mest utsatta "gränspost" - nämligen ögat.
Ögats utsatta position - oskyddat på kroppens yttre sida, i ett avsides område av organismens distributionssystem - gör det speciellt sårbart för angrepp av fria radikaler. Speciellt då blod/hjärnbarriären förtrycks med åldern och därmed hindrar livsviktiga nutrienter från fri passage, bland dem också otaliga antioxidanter, blir situationen ofta kritisk och åldersbetingade sjukdomar som makulär degeneration samt grå och grön starr kan infinna sig. Vid de här åkommorna kan man - inte överraskande - iakkta ett betydligt svinn i ögats koncentration av glutation och övriga antioxidanter, som t.ex. selén och B2-vitamin (riboflavin). Man kan observera en motsvarande nutrientreduktion vid andra ögonplågor som till exempel diabetisk ögondegeneration och blindhet förorsakat av disseminerad skleros. Djur som genom experiment, fått grå starr påfört vid röntgenstrålning, har också låga glutationvärden i ögonen.
Med den här bakgrunden har många behandlare börjat ge denna grupp patienter ett terapeutisk tillskott med glutathion och andra involverade nutrienter - med goda följdresultat. I de bästa fallen har blinda patienter delvis fått tillbaka sin syn, men långt fler är de patienter, som varit i stånd att bevara en funktionell syn trots hotande blindhet. Förebyggning alltid framom tillfriskning!
Det här terapeutiska förbättringssättet är nu så utbrett att många firmor i världen erbjuder speciella kosttillskott med ögonnäring för att tillmötesgå de här behandlingsbehoven.
Glutationforskningen är i många hänseenden ännu i ett tidigt stadium. Det finns vittnesbörd om att glutationbrist kan ligga bakom emotionella åkommor som manisk-depression och schizoida psykoser och att tillskott kan vara till hjälp vid kronisk njursvikt. Teoretiska övervägelser om att det kan ha en postitiv inverkan på Parkinsons syndrom och patienter i rekonvalescens efter blodpropp har också sett dagsljus. GSH kan också förväntas vara till hjälp vid låg sköldkörtelaktivitet (hypotyroidism) och magsår, samt - inte att förglömma - vid de talrika fallen av läkarordinerad medicinförgiftning. Mängder av sådana patienter upptar idag sjukdomssängar och väntar förgäves på avgiftning.
Men vilket preparat skall man välja om man är övertygad om att patienten har GSH i kroppen? GSH är en tripeptid och det finns en gammal tumregel som säger att proteiner och peptider skall brytas ned till aminosyror för att bli upptagna genom tarmväggen. Enligt denna regel fördröjs antingen upptagningen av peptider eller så avstannar den helt. Är det inte då bättre att fodra patienten med den byggsten - cystein, glutamin och glycin - som ingår i GSH syntesen? Jo, kanske - men synteser förekommer inte utan att en rad andra omständigheter är i ordning - tillgång till samarbetande nutrienter i första hand.
Då vi nu i detta sammanhang ofta talar om allvarligt sjuka patienter som i regel lider av talrika nutrientbristsymtom och enzymsammanbrott, kan vi inte utan vidare ta förgivet att deras organism är i stånd att företa den nödvändiga syntes av de levererade aminosyrorna och producera det önskade GSH. Tillsvidare har forkning gång på gång visat, att det i praktiken endast är en av de tre aminosyrorna som är avgörande för den inre produktionen av glutathion. Cystein är den kritiska faktorn vad kommer till brist och mängd. Det verkar inte, under normala omständigheter, finnas behov av terapeutiskt tillskott av de två andra -gycine och glutamine - för att hålla den inre produktionen igång.
Men det är fortsättningsvis ett dilemma som kräver analys. Inom nyare litteratur om ämnet ifråga, kan man märka att tumregeln om nödvändigheten av en total nedbrytning av proteiner och peptider som förutsättning för upptagning i organismen, inte längre håller sträck. Endel forkare har konstaterat en 80% direkt glutationsupptagning hos försöksdjur medan motsvarande hos människor varit betydligt mindre och följaktligen oändrade koncentrationer också i levern - eventuellt därför att GSH blivit upptaget direkt av cellerna? Cysteintillskott ledde däremot till ökade GSH-värden. Dock inte alltid, menar endel forskare som pekat på att oxidering provocerat av järn och/eller koppar kan destruera cysteinet. Eventuellt kan detta avvärjas vid att kombinera cysteintillskottet med selén och C-vitamin, vilket hur som helst är ett gott tillvägagångssätt.
Men den egentliga prövostenen är naturligtvis de kliniska resultaten. Här är det essentiellt att observera de patienter som har fått ett tillskott på glutation. Om man kan märka att detta varit till nytta, kan det betyda två saker: antingen upptas peptidet direkt från tarmen utan att bli nedbrutet till aminosyror eller så bryts det ner men resyntetiseras igen i rimlig utsträckning och har en viss verkan. Faktum är att man kan märka en positiv inverkan och så kan behandlare och patient ju tillfälligt vara tillfreds med det.
GSH är emellertid ett dyrt preparat och de tre andra aminosyrorna relativt billiga. Och ekonomi är ofta en väsentlig faktor i ett omfattande behandlingsprogram. Här måste dock tilläggas att man ännu inte har överblick på ekonomin inför denna behandlingsform, eftersom man inte känner till i vilken mån man kan nyttja den och därmed inte heller effekten av de enskilda preparaten och deras kombinationer.
Som sammanfattning kan man säga att GSH neutraliserar fria radikaler och överdriven syresättning av fettämnen. Beskyddar därmed cellmembraner och deras funktion, och motverkar bl.a. åderförkalkning. Rensar kroppen från tungmetaller och främjer immunförsvaret. Beskyddar mot cancerframkallande verkan av bl.a. aflatoxin och får cancertumörer att krympa ihop. Hjärnstimulerande och kraftigt allergihämmande. Effektiv mot starr, diabetes, hypoglykemi, ledgångsreumatism, röntgenförbränningar, kemoterapi och de negativa verkningar från gift från njutningsmedel som nikotin och alkohol. Stimulerar vita blodceller (makrofager och bakteriedödande celler) till att döda bakterier.
Naturliga källor till glutation
I vår mat finns glutation i störst mängd i färsk frukt och grönt och speciellt i alla former av kål, men också i sparris och avocado, valnötter och fisk.
Terapeutisk dosering
I doseringar från 500 mg och uppåt kan glutathion undertiden stoppa svåra akuta inflammationstillstånd och blödningar som t.ex. vid colitis eller Crohns sjukdom. Till cancerpatienter har man gett 3 g dagligen men förmodligen kan också långt större doser rekommenderas.
Se också Aminosyror generellt och Aminosyrakomplex.
