Guggul - Commiphora mukul

Det följande kunde vara en passande gravskrift för den snart 15 år gamla överdrivna och väldigt förvirrade kolesterolcirkus som hållit en stor del av inte bara de medicinortodoxa men också de alternativa behandlarna permanent förvirrade. Ayurveda - hinduernas tusenår-gamla läkevetenskap - talar om en sjukdom kallad medoroga - "fettsjuka". I modernt diagnostiskt språkbruk skulle man jämföra den med arterioskleros - också kallat åderförkalkning - den väsentligaste orsaken till hjärt- och kretsloppssjukdomar, en av de största dödliga sjukdomarna i den så kallade civiliserade världen i detta århundrade.
Problemet är egentligen inte kolesterol, som är en normal och alldeles nödvändig substans i den mänskliga biokemin. Kolesterol är bland annat en förutsättning för kroppens produktion av vissa hormoner och D-vitamin och ingår funktionellt i strukturen av cellmembran. Problemet med kolesterol är emellertid den moderna civiliserade mänskans sviktande förmåga att omsätta och utnyttja kolesterol. Att "undvika" kolesterol är således inte det mest begåvade handlingssättet, och att reducera det till allt pris och på allt sätt kan vara direkt farligt. Att ge organismen möjlighet att omsätta och utnyttja kolesterol på rätt sätt är självklart den enda riktiga strävan. Det är här gammal asiatisk vishet kommer oss till hjälp. Redan på 60-talet kunde man i Indien uppleva en häftig aktivitet i hälsokretsar för att ge det gammalindiska medlet guggul en berättigad plats i den moderna globala farmakopen.
Det var ofattbart för dåtidens vaidya'ner - de lärda i ayurvedisk läkekonst - att vi i väst med en katastrofal utveckling av medaroga inte utnyttjade det genom årtusenden beprövade naturämnet guggul. Man blev förläget tvungen att förklara att det gjorde vi inte. Varför inte? Kulturell och vetenskaplig "rasdiskrimination" är nog det enda förnuftiga svaret på den frågan.
Men ca.25 år senare kan somliga av oss så småningom börja skörda fördelarna av detta fantastiska medel. Den indiska gammalmedicinens återuppståelse på globalt plan börjar alltså så smått i mitten av 60-talet, då bl.a. G.V. Satyavati , en indisk forskare, började lusläsa Sushruta Samhita, en gammalindisk skrift om läkekonst och blev så inspirerad av detta att han började forska vidare i detta till en doktorsgrad i detta ämne 1966. Hans avhandling tydde på att forntidens guggul var svaret på den västliga civilisationssjukdomen par excellence på 1900-talet.
Sedan denna disputation och detta pionjärarbete har 20 vetenskapliga publikationer ytterligare bekräftat och underbyggt de ursprungliga uppfattningarna, nämligen att guggul kan sänka fettansamling i blodet, genom att minska det skadliga VLDL- och LDL-kolesterolet samt triglyceriderna och höja det nyttiga HDL-kolesterolet.
Egentligen är guggul - liksom boswellin - kåda från ett litet ökenträd, commiphora mukul, utbredd i västra Indien. Det naturliga guggulet innehåller en stor mängd olika aktiva ämnen som terpener, estrar och så kallade högre alkoholer, men den grupp som är ansvarig för att normalisera alkoholet är guggulsteronerna. Med fytologiska metoder kan man standardisera tabletter så att de får ett innehåll av guggulsteroner som inte understiger 25 mg. Denna koncentration är den biologiskt mest aktiva och har vid test visat sig vara mest effektiv.
Med den rätta koncentrationen av guggul har man konstaterat en tjugoprocentig kolesterolsänkande effekt. Denna effekt överstiger långt effekten av någon annan naturligt förekommande substans och har ingen relation till ålder, kön eller vikt. Ytterligare är dessa resultat uppnådda utan samtidig kostreglering och diet och utan några av de många allvarliga biverkningar som man känner till från de vanligt använda ortodoxa medicinerna som t.ex. det mycket använda Clofibrat.
De senaste rapporterna om vissa standardmediciner som normalt används mot högt blodkolesterol tycks underbygga den uppfattningen att de bl.a. är cancerfrämjande. Denna risk borde påskynda att man igen vände sig till den östliga skattkammaren av erfarenheter som har kunnat tåla tidens tand inte bara genom veckor och månader i nutidens laboratorier men genom årtusendens dagliga användning bland miljontals människor.
Dosering
250 - 500 mg 2-3 gånger dagligen. I samband med måltider.
Biverkningar¨
Guggul kan ge illamående och luft i magen.