Koppar (Cu)

Bristsymtom
Blodbrist med försvagning, ödem, nervös irritation, osteoporos, kronisk eller periodisk diarré, förlust av normal hårfärg, dålig hudstruktur, nedsatt mängd av vita blodkroppar vilket leder till immunförsvagning och mottaglighet för infektioner, bristande smakförmåga, andnöd, sår i huden, reumatiska inflammationer och hjärtsvikt.
Förgiftningssymtom
Överstimulans av det centrala nervsystemet, "tankarna myllrar", irritation, känsla av främlingskap, autism, vrede, förföljelsemani, depression, aggressivitet, överaktivitet, stamning, sprött hår, PMS= premenstruellt syndrom, våld och annat kriminellt beteende. "Spiral" kan vålla kopparförgiftning, och det kan koppararmband också, liksom de kan hjälpa vid några tillfällen av reumatiska inflammationer.
Vid andra tillfällen är det redan förhöjd nivå av koppar i organismen, liksom vid epilepsi, zinkbrist, schizofreni, höjt blodkolesterol och hos kvinnor som tar p-piller. Plasmakoppar är ofta högt hos kvinnor omedelbart före menstruation och den mentala effekten av detta kan vara väsentligs PMS-symtom. Överskott av koppar minskas med zink, mangan, C-vitamin och rutin.
ADT
2,6 mg
Terapeutisk dosering
Kopparotat, kopparglukonat, kopparpicolinat motsvarande maximalt 5 mg koppar.
Rikaste naturkällor
Hummer, krabba, ostron, oliver, opolerat ris, lever, blomkål, avokado, gröna bönor, grönkål, melass, gröna ärter, champinjoner, jordnötter, valnötter, pecannötter, sojabönor, vetegroddar, jäst, gelatin, kli, frö, choklad, kaffe och té.
Kopparstatus varierar mycket hos moderna västerlänningar; många lider av kopparförgiftning, en del lider av kopparbrist. Koppar är co-faktor för många enzymer, som bl.a. medverkar till bildningen av melanin, kollagen och elastin, cytokromoxidas samt antioxidantenzymet superoxiddismutas (SOD), som också innehåller zink och selén. Överskott i organismen av zink, kadmium, fluor och molybdän kan sänka kopparnivån. Fytin kan binda koppar, liksom det kan binda zink, kalcium och järn, så att det inte kan utnyttjas av organismen.
Organismens koppar ligger först och främst i levern, men hjärnan, hjärtat och njurarna innehåller också relativt stora mängder. Med åldern faller leverkopparnivån medan koncentrationen i hjärnan stiger. Hos nyfödda är kopparinnehållet i levern ca. fem gånger större än hos vuxna. Detta utgör spädbarnets reserv i flera månader, eftersom modersmjölken inte har något större kopparinnehåll. Östrogenbehandling höjer plasmakoppar.
En mycket stor del av kopparmängden upptas oftast inte från livsmedel utan från föroreningar i miljön. Vattenverksvatten i de äldre bostäderna eller i de nyaste där grundvattnet är mjukt kan tillföra betydliga mängder koppar. Många insektmedel och andra besprutningsmedel utnyttjas i livsmedelsindustrin, speciellt till frukter och grönsaker.
Zink, kadmium, fluor och molybdän i större mängder avlägsnar koppar från organismen.
Kopparbrist drabbar speciellt mindre barn på grund av undernäring, diarré, för tidig födsel, för små koppardepåer från modern, undermålig babymat (med förhöjt järninnehåll och ingen koppar) och mat som innehåller fytin i större mängder (bröd, gröt, och frukostflingor). Extremt stort intag av C-vitamin verkar kunna leda till kopparbrist, i synneret hos reumatiska individer, om inte ett brett mineraltillskott ges samverkande.