Alfa lipionsyra (ALA) har två huvudfunktioner i kroppen. Det medverkar i konverteringen av kolhydrater och fettämnen till glukos (blodsocker) och fettsyror. Blodsockret ombildas sedan till energi i cellerna. Därnäst fungerar ALA som en kraftig antioxidant. Därför används ALA i stort sett vid alla sjukdomar då det kan vara bra med antioxidantbehandling. T.ex. i behandling av cancer, hiv och aids, Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, slaganfall, inflammations- och förgiftningstillstånd samt sockersjuka.
Den är speciellt välägnad till regeneration av skadad levervävnad och för att motverka skador på nervvävnaden. Det används för att afhjälpa skador efter slaganfall och mot de skador på nervsystemet som med åren uppstår till följd av sockersjuka. Den förstärker insulinets funktioner i kroppen och sänker blodsockernivån genom att öka cellernas glukosupptag.
ALA tycks kunna motverka att aids utbryter hos hiv-positiva.
I USA är lipoinsyra använt för att försena åldersymptom. Det går under namnet anti-ageing.
Kroppen upptar lipoinsyra mycket snabbt. Här ombildas en del av liponsyran till di-hydro-lipoinsyra, som är en lika stark antioxidant. Liponsyra förlänger effekten av C-vitamin, E-vitamin glutation och coenzym Q10 i kroppen.
Alfa-lipoinsyra finns i flera varianter:
R-Lipoinsyra
är högervriden lipoinsyra och är den enda som finns i naturen och i människans kropp, och som tillskrivs i stort sett alla dess fördelaktiga verkningar. Den inflammationshämmande effekt av R-lipoinsyra hävdas av några forskare att kunna vara 10 gånger starkare än konventionell lipoinsyra. På gamla råttor har R-lipoinsyra kunnat öka produktionen av ATP (energi), varemot S-lipoinsyra har hämmat ATP-produktionen.
Den rena R-lipoinsyran är väsentligt dyrare än konventionell lipoinsyra, och har heller inte kunnat utkonkurrera den, idet att den vanliga lipoinsyran fortfarande är den mest använda.
S-Lipoinsyra
är vänstervriden lipoinsyra. Denna form kommer från den industriella framställning av lipoinsyra. Det är osäkert om S-lipoinsyra har någon fördelaktig verkning i människokroppen. Djurförsök har pekat på att stora doser möjligtvis kan motverka verkningen av R-lipoinsyra i kroppen.
Alfa-Lipoinsyra
är den konventionella racemiska formen, dvs. den består av lika delar R- och S-lipoinsyra. Det är därför högst halvdelen av lipoinsyran som kroppen gagnas av. Ändå är alla större vetenskapliga undersökningar som involverar lipoinsyra gjorda med racemisk lipoinsyra, som därför hävdas vara den bäst dokumenterade formen.
Dosering
Konventionell (racemisk) alfa lipoinsyra: 200-500 mg dagligen vid måltid.
Mot nervskador p.g.a. sockersjuka: 300-600 mg/dag.
I vissa tillfällen helt upp till 1000 mg dagligen. Fördela så vitt som möjligt dosen under dagen.
R-lipoinsyra: Här kan man nöja sig med halv dosering jämfört med konventionell alfa-lipoinsyra.
