Användandet av tranbär mot blåskatarr har sina rötter i den amerikanska folkmedicinen.
Tidigare menade man att tranbärens effektivitet mot urinvägsinfektioner torde bero på att bakterierna försvagas p.g.a. en ökad utsöndring av hippursyra i urinen. Undersökningar visade emellertid att intag av tranbär endast i undantagsfall gav så hög koncentration av hippursyra i urinen att detta skulle kunna ha effekt.
Först 1984 lyckades dr. Anthony Sobota och hans personal visa att tranbärsextrakt fungerar genom att hindra stavbakterier att fastna på urinrörets inre slemhinnevägg. Härmed kan bakterierna sköljas ut med urinen.
Tranbär innehåller bl.a. sockerämnet D-mannos, som har den speciella egenskapen att få bakterier att lossna från slemhinneväggen utan att skada de vänligtsinnade bakterierna. De innehåller dessutom ämnet arbutin, som är verksamt mot vissa bakterier och svampar, bl. a. Candidasvampen. Därutöver innehåller det en flavanoid som kallas myricetin som har en mindre, förebyggande effekt på prostatacancer.
Tranbärsextrakt används vidare mot magsår och tandköttsinflammation. Även här utnyttjas tranbärets förmåga att förhindra sjukdomsvållande bakterier att få fäste i slemhinnan.
Längre tids intag av tranbär kan dessutom upplösa flera slags njursten.
Dosering
Ca. 400 - 500 mg extrakt, 3 ggr om dagen. Bör ej tas i samband med måltid.
Notera
Tranbärspreparat som sötas med socker får en sämre effekt.
Tranbär fungerar extra bra tillsammans med Gyllensigill (hydrastis canadensis) och extra C-vitamin.
Interaktioner
- Tranbär anses kunna reducera effekten av läkemedlet warfarin.
- Tranbärsaft (250 ml 2 gågner dgl) kan förstärka verkan av antibiotika behandlingen mot Helicobacter pylori bakterien, som är involverad i magsår, men konstigt nog bara hos kvinnor.
Ytterligare information
www.phytotherapies.org
