Njurarna är två bönformade organ ca 12 cm långa, 6 cm breda och 3 cm tjocka, som sitter baktill i bukhålan på varsin sida av ryggraden vid de översta ländkotorna. Njurens funktion är att reglera och filtrera blodets innehåll av salter och avfallsämnen från cellernas förbränning. Njurarna är också med till att reglera blodets surhedsgrad, pH-värde.
Ämnen som kroppen inte har användning för, utskiljer njurarna i form av urin. Urin består av 95% vatten. Resten är olika organiska och oorganiska ämnen. Njurarnas centrala del är ett hål och heter njurbäckenet. Här samlas urinen från ca 1,3 miljoner små filterenheter kallade nefroner, varefter den förs ner åt var sin urinledare till urinblåsan för att slutligen lämna kroppen via urinröret.
Olika sjukdomar med ämnesomsättningsfel, för hög aktivitet av binjurarna och bisköldkörtlarna, längre behandling med kortisonpreparat, längre sängläge, urinvägskatarr och nutrientbrist och olämplig kost- och dryck är med till att ändra urinens surhetsgrad och innehåll av mineralsalter så det under vissa förhållanden, när urinen mättas med dessa salter, bildas njursten. Därför varierar också sammansättningen av njursten. En omedelbar orsak till njursten är i det enstaka fallet dock inte alltid lätt att hitta. I dessa fall bör man leta efter förbisedda kostfaktorer.
Storleken av njursten varierar också. De minsta stenarna kallas njurgrus. De sköljs normalt ut med urinen. Sten på 5-6 mm i diameter kan i bästa fall passera ner till urinblåsan, där de kan komma ut via urinen, men njursten kan också bli så stora att de måste tas bort via operation eller med en njurstenskrossare. Det görs naturligtvis på sjukhus. Man har sett exempel på sten som har fyllt ut hela njurbäckenet. Njursten är ett allvarligt problem för att de kan hindra urinens passage och kan orsaka njurbäckenutvidgning och inflammation. Urinens tryck kan dessutom gradvis förstöra njurvävnaden. Njursten kan också repa cellväggen så att det kommer blod i urinen. Ofta är mängden av blod dock för liten för att kunna ses med blotta ögat. Risken för urinvägskatarr är generellt hög vid njursten.
Tarmbakterien Oxalobacter formigenes finns i många människors tarmar. Danna bakterie bryter ner calciumoxalat i tjocktarmen innan det hamnar i blodomloppet och kan orsaka njursten. Antibiotikabehandling kan dock döda denna nyttiga bakterie, varefter risken för att bilda caliumsten ökas.
Calciumsten
Den övervägande delen av alla njurstenar består av kalksalter (calciumoxalat och calciumfosfat). Denna typ av sten är mycket hård. De blir sällan större än ett par cm.
Organisk sten
Omkring 5-10% består av salter från urinsyra eller aminosyran cystin. Dessa stenar innehåller inte calcium, varför de är svåra att upptäcka.
Infektionsten
Ca 10-15% av njurstenarna består av magnesium-ammoniumfosfat. Kan kallas också för infektionssten. Det beror på att dessa salter bara utfälles vid en bakterieinfektion i urinvägarna.
Utfällningen av kristaller som kan växa till njursten, främjes av att de kan häfta sig på bakterier.
Symtom
Alla njurstenar orsakar inte symtom utan sköljs bara ut med urinen, när det är möjligt. När njursten ger symtom är de i gengäld ofta våldsamma. Smärtorna kommer anfallsvis och kallas också koliksmärtor. De varar oftast flera minuter åt gången och ger våldsamma smärtor som följs av illamående och kräkningar. Som regel märks smärtorna i ryggen. Härifrån kan smärtan stråla ut i olika riktningar alltefter stenens placering. Smärtorna kan flytta sig i takt med att stenen vandrar ner genom urinledaren.
Det kan ta några timmar för en njursten att vandra från njurbäckenet till urinblåsan. Så snart den faller ner i urinblåsan upphör smärtorna. Några stenar bildas i urinblåsan och är strängt taget inte njursten utan blåssten.
