Antioxidanter, fria radikaler och prooxidanter

Läkare och hälsokonsulent Carsten Vagn-Hansen beskriver oxidation - syresättning - på cellplan, som till viss grad jämförs med järn som rostar.

Det är en elektrokemisk reaktion som medför skador, som kan resultera i försvagade och sjuka celler, skador på de viktiga proteinerna som utgör cellens arvsmassa och styr cellernas funktion och DNA. Resultatet kan eventuellt bli att cellen bildas om till en cancercell eller dör.

Allt det som hämmar oxidationen kallas antioxidanter.

Fria radikaler
Vid omsättningen av syre i kroppen bildas det hela tiden fria syreradikaler, som är syremolekyler, där en av elektronerna, som förekommer parvis i syremolekylen, har dragits ut av syremolekylen under en kemisk reaktion. En syremolekyl med en omaka elektron blir till en fri radikal. Därför måste syremolekylen "stjäla" en annan elektron för att igen bli komplett. Det gör den genom att stjäla elektronen från andra molekyler i de nära omgivningarna, t ex från DNA, fetter och proteiner i blodet. När molekyler stulit elektroner, kan de antingen förstöras eller själva bli fria radikaler. Det kan sätta igång en farlig kedjereaktion med en våg av skador. Antioxidanterna avbryter de fria radikalernas kedjereaktion.

De fria radikaler angriper allt i kroppen, både utanför och inne i cellerna. T ex angrips proteiner, cellmembran och fettämnen i blodet och fettsyrorna på cellernas yta, så de oxiderar och härsknar och cellen försvagas. De angriper bl a också det "sämre" LDL-kolesterolet och gör det härsket (kallas också lipid-peroxidering) och så sätter det sig inne i pulsådrorna som åderförkalkning. Kolesteroloxider är giftiga. Om LDL-kolesterolet däremot inte oxideras - härsknar - skadar det inte, utan returneras till levern. Fettvävnad är speciellt utsatt för oxidering. Det kan ses i hela kroppen och i hjärnan samt på huden som blir torr, åldrig, rynkig eller drabbad av cancersvulster.

De fria radikalerna angriper alltså också cellernas DNA och de styrande äggviteämnena i cellen, arvsmassan och gör det liksom malätet. Cellerna har en rad enzymer som hela tiden arbetar på att reparera DNA och upprätthålla cellens hälsa. Mineralerna selen, zink, koppar och mangan ingår i dessa enzymer. Skadas DNA, ändrar det struktur, muterar och kan t ex bli till cancer-DNA. Strålning ökar t ex mängden av fria radikaler, också solstrålning, vilket medför mutationer och det kan sluta med hudcancer.

I våra celler är det generna som styr. Vi har både goda och dåliga gener men inga av generna fungerar om de inte aktiveras. Inte heller virus fungerar, om de inte aktiveras.

Antioxidanter motverkar alla dessa processer och är med till att upprätthålla cellernas och kroppens hälsa. De fria radikalerna angriper hellre antioxidanterna än de ämnen, antioxidanterna skyddar, varvid antioxidanter blir till svaga pro-oxidanter, som så blir "återuppförda" till antioxidanter av andra antioxidanter i antioxidantnätverket. Också åldrande kan främjas vid brist på antioxidanter. Behovet för antioxidanter stiger starkt vid utsättning för främmande kemiska ämnen, t.ex. tobaksrök och vissa de omkring 100.000 kemiska ämnen, som används på arbetsplatser samt olika typer av tillsatsämnen i mat eller läkemedel.

Man har beräknat att varje cell i kroppen utsätts för ca 10.000 angrepp från fria radikaler per dag, vilket leder till skador speciellt på cellernas genetiska material. Åldern ökar denna tendens. Äldre har t ex nio gånger så ofta mutationer i cellerna i förhållande till spädbarn. Vid nästan alla sjukdomar spelar de skadliga fria radikalerna en mycket stor roll.

Antioxidant-nätverk - synergi
En auktoritet angående antioxidanter, Richard Passwater, har uttalat att man inte får se på antioxidanter som enskilda ämnen, utan snarare som samarbetande spelare i ett lag eller som enskilda instrument i en orkester. Det är en riktigt bra jämförelse, för det finns flera olika antioxidanter som verkar på olika sätt och förstärker varandras verkan betydligt. Man kan därför nå till ett bättre resultat med mindre doser av de enskilda antioxidanterna.

I boken "The Antioxidant Miracle" anses de viktigaste nätverksantioxidanter vara liponsyra, E-vitamin, C-vitamin, coenymet Q10 och glutation. Till hjälp har dessa ämnen en rad naturämnen, bl a flavonoider från grönt och frukt och pinjebark (pycnogenol) samt Gingko biloba, karotener och mineralet selen som inte är en antioxidant i sig själv, men nödvändig för bildningen av enzymer med antioxidantverkan. Det samma gäller zink, koppar och mangan, men för mycket av alla dessa mineraler är farligt.
Antioxidantnätverket är vår personliga, inre läkare, som konstant ser till att upprätthålla vår hälsa.

Hur kan vi skydda oss mot de fria radikalerna?
Grundläggande handlar det om att undvika ämnen som medför bildande av många fria radikaler. Det är t ex tobaksrök, alla möjliga lösningsmedel och andra kemiska ämnen, speciellt syntetiska. Amalgam och "silvrigt" kvicksilver i tänderna ger anledning till fortlöpande bildning av vågor av fria radikaler. Det är nog det allra farligaste och en av de viktigaste grunder till många kroniska, degenerativa sjukdomar, bland annat för att de är i munnen och hela tiden avger kvicksilver. Tandläkarföreningen har ett problem här och det finns massor av seriös forskning som bevisar skador från amalgam.

Motion är bra, men elitidrott och allt för ansträngande motion ökar bildningen av fria radikaler (och försämrar immunförsvaret). Atleter har därför behov av mycket mera antioxidanter än andra. Frisk luft och rent vatten är också viktigt. Amerikaner är mycket upptagna med att få helt rent vatten, helst destillerat, för att på det sätt undvika de många metalljoner och annan förorening som finns i dricksvattnet. Metalljoner är speciellt farliga för de kan utlösa vågor av fria radikaler, inte bara kvicksilver. Män ska bl a se till att undvika att få för mycket järn.

Det handlar också om att minska sin stress, då stress också ökar bildningen av fria radikaler.

Kosten är den viktigaste källan till naturliga antioxidanter, som arbetar tillsammans om att bekämpa de fria radikalerna. De är t ex till överdrift bevisat att en kost som är rik på grönt, frukt och kryddor, minskar risken för att få cancer.

Trots en sund kost, som mycket få uppfyller den mesta av tiden, är det i dag svårt att skaffa sig tillräckligt av alla de viktiga antioxidanterna. Många grönsaker odlas för intensivt och snabbt, så de inte hinner att uppta och bilda alla de viktiga antioxidanter i tillräcklig mängd. I Holland är det t ex vanligt att grönsaker odlas på bergull eller sågspånsmull, bara får konstgödsel och utsätts för starkt, konstgjort ljus dygnet om och i Danmark innehåller jorden mycket lite selen, som är en viktig antioxidant förutom att det är ett grundämne.

Därefter tillkommer att många matvaror vi köper innehåller en massa kemiska ämnen som är skadliga för hälsan.

Det finns därför en god grund till att ta extra tillskott av antioxidanter i den kemiska och onaturliga värld vi lever i. Det bästa är att ta dem i naturlig form, d v s förutom sund kost i form av extrakt av naturliga kostbeståndsdelar, t ex från kryddor, blad, t ex olivblad och frukter. Vi kan bara se på aporna. De äter spetsen av de unga bladen på träd och det har visat sig att dessa blad innehåller en massa viktiga ämnen och antioxidanter.

Antioxidanterna
De viktigaste antioxidanterna är liponsyra, C-vitamin och E-vitamin, coenzym Q10 och glutation.

E-vitamin blir, när det har angripit en fri radikal, till en pro-oxidant, men det blir återänvänt - förnyat till en antioxidant för C-vitmain, liponsyra och Q10. C-vitamin blir sedan förnyat av flavonoiderna och tillsammans med E-vitamin motverkar det oxidationen av fettet i blodet, som existerar tillsammans med protein som lipoproteiner. Nätverket kan ses som en slags återanvändning, där alla delar förnyar varandra och arbetar tillsammans.

Liponsyra
Liponsyra stärker hela antioxidantnätverket, då det ökar mängden av både E- och C-vitamin, glutation och Q10. Det ger ett kraftigt skydd mot slaganfall, där skadorna inte som de flesta tror, uppstår på grund av blodbrist i hjärnvävnaden, utan på grund av vågor av fria radikaler, när blodgenomströmningen återupprättas. Det har visat sig i djurförsök att hjärnvävnaden blir mycket mindre skadad, när djuren får liponsyra, efter att man har avbrutit blodtillförseln till hjärnan i 30 minuter. Utan liponsyra dog 80% av råttorna under 24 timmar, med liponsyra bara 25%. Också vid blodproppar i hjärtat är det snarare skadorna från fria radikaler än från syrebrist, som bestämmer skadans storlek.

Liponsyra har också en mycket bra verkan vid sockersjuka, vid vilken det uppstått nervskada - så kallad nervinflammation. En tysk forskare har påvisat att behandling med liponsyra kan stimulera regenerationen av nervfibrer hos diabetiker. Diabetes är en typisk oxidativ stressjukdom och diabetiker har markant mindre mängd antioxidanter jämfört med friska människor. Liponsyra stärker immunförsvaret och minnet.

E-vitamin
E-vitamin är nog den mest centrala antioxidanten. Det minskar risken för blodproppar i hjärtat och slaganfall (och det är helt fel att det ger hjärnblödning), motverkar inflammation, håller huden ung och minskar risken för prostatacancer. Det är inte bara en enskild vitamin, utan en familj av tocoferoler och tocotrienoler. Där tocoferolerna motverkar oxidering av blodfettet, kan tocotrienolerna "städa upp" i de förkalkade pulsådrorna, t ex i halspulsådern. I en undersökning, vid vilken man i fyra år gav tocotrienol respektive placebo och följde patienternas halspulsåder med ultraljud-scanning, visade det sig att 94% av de patienter som fick tocotrienoler, fick det bättre eller blev stabiliserade, medan ingen ur kontrollergruppen fick det bättre och hälften fick det sämre. Tocotrienolerna verkar också kunna vara ett kraftigt vapen mot östrogenpositiva och östrogennegativa bröstcancerceller. Huden älskar också tocotrienoler. E-vitamin är också mycket viktigt för immunfunktionen. Denna försämras med åldern men E-vitamin kan förstärka den igen.

Hjärnan är speciellt utsatt för angrepp av fria radikaler på grund av stor blodgenomströmning och ett stort fettinnehåll. Hos Alzheimer-patienter finner man vanligtvis en större oxidation av fettet i hjärnan än hos normala och denna oxidering kan minskas med E-vitamin. I en studie, där man gav 341 patienter med tidig Alzheimer antingen det nya läkemedlet Selegilin, 2000 enheter E-vitamin dagligen, både seligilin och E-vitamin, eller placebo, visade att risken för utvecklande av Alzheimer var 53% mindre i den grupp som bara fick E-vitamin, 43% mindre i läkemedelsgruppen och 31% i gruppen som fick båda delar, jämfört med placebogruppen. E-vitamin endast verkade alltså bäst.

C-vitamin
Brist på C-vitamin ger skörbjugg, en sjukdom som har slagit ihjäl ett otal sjömän. Bara en vecka med grönt och frukt var nog för att kurera skörbjugg. C-vitamin skyddar sädescellerna mot skador från fria radikaler, skyddar DNA mot skador och är mycket viktig för välfungerande immunsystem. Det är viktigt för hudens kollagen och skyddar mot grå starr. Det är bara en myt att C-vitamin ger njursten och andra skador. Speciellt människor med kroniska sjukdomar som t ex sockersjuka, har behov av extra C-vitamin.

Coenzym Q10
Q10 är ett coenzym som också regenererar E-vitamin i antioxidantnätverket. Det är bra för hjärncellerna och kan hjälpa till att skydda mot Alzheimer och Parkinsons sjukdom samt mot försämring av amyotrofisk lateralskleros - ALS. Det motverkar inflammationer i tandköttet och kan kanske få bröstcancer i schack. Det bildas i kroppen, men cancerdrabbade och hjärtpatienter har normalt låg halt. Q10 är väsentligt för energiproduktionen i cellernas kraftvärk - mitokondrierna - och kanske speciellt i hjärtmusklerna.

Glutation innehåller svavel och produceras i kroppen utav tre aminosyror - cystein, glutaminsyra och glycin, som alla fås från maten. Frukt, grönsaker och färskt stekt kött innehåller också glutation, men det bryts ner under matsmältningen. Liponsyra kan öka mängden av glutation rejält. Tobaksrökning, mat med många kemiska ämnen, för mycket alkohol samt läkemedel ökar behovet av glutation, som är nödvändigt för att levern kan fungera och avgifta kroppen. Glutation förbättrar också immunfunktionen och dämpar inflammationer. Mängden av glutation faller betydligt med åldern, men det kan motverkas.

Hjälpämnen
Flavonoiderna förbättrar minnet och koncentrationen och används för behandling av DAMP-tillstånd. De är starka antioxidanter och "återvinner" C-vitamin. De är bra för blodgenomströmningen, håller hjärtat och blodcirkulationen sund, motverkar blodpropp, sänker inflammation och förbättrar immunfunktionen, samt förbättrar mäns sexuella funktion.

Det finns en stor grupp av polyfenoler som alla är antioxidanter.
En blandning av flavonoider, som man t ex hittar i Gingko biloba och pinjebarkextrakt - pycnogenol - verkar mycket kraftigare tillsammns än de enskilda delarna var och en för sig. Det samma gäller för olivblad. Denna effekt kallas synergi.

Te är fyllt med flavonoider och japanernas långa levnadstid, trots rökning, förorening och stress, tillskrivs i hög grad deras stora mängder te. Grönt te verkar kraftigare än svart. Rödvin innehåller massor av flavonoider och är bättre än vitt vin ur antioxidant synvinkel sett. Extrakt av kärnor från röda druvor har en antioxidantverkan som är flera hundra gånger högre än C-vitamin. Det samma gäller för många kryddor, t ex oregano.
Många med kroniskt trötthetssyndrom har rapporterat om bra resultat vid användning av Pycnogenol (pinjebark), som är fullständigt säkert att använda.

Karotener, som är förstadier till A-vitamin, är naturliga pigment, och det finns många hundra av dem, härav 60 i matvaror. Forskare har speciellt koncentrerat sig på alfakaroten, betakaroten, crytoxantin, lutein, lycopen och zeaxantin. Frukt och grönt med starka färger är rika på karotener.

Lycopen, som speciellt finns i tomater, speciellt i kokta och i t.ex. tomatketchup, kan förebygga prostatacancer. Försök i Israel har visat att lycopen hämmar växten av cancerceller från t ex bröstcancer och lungcancer. Lutein och zeaxantin minskar risken för maculadegeneration - "förkalkning" i ögonen. Betakaroten kan stärka immunfunktionen hos äldre, men en blandning av karotener är bättre. I det hela taget ser det ut som ett ökat intag av mat som är rik på karoten ger skydd mot olika typer av cancer.

När karoten fås från kost, som är rik på frukter och grönsaker, är det ingen förhöjd risk för lungcancer, vilket däremot har setts vid intagning av onaturligt framställt betakaroten.

Som nämnt, har de viktiga mineralerna selen, zink, koppar och mangan också en stödjande funktion genom att vara en del av enzymer, som är antioxidanter. Många människor har underskott av dessa mineraler.

Läkare Evan Marstand (Danmark) har sammansatt ett titan-koppar-C-vitaminkomplex.Detta mycket kraftiga antioxidantkomplex, kombinerar han med ett tillskott av zink och mangan. Det kan köpas på Glostrup Apotek i Danmark och bara på recept.

Svavel spelar en stor roll som del i viktiga ämnen med antioxidantverkan, t ex glutation, liponsyra och aminosyrorna L-cystein och metionin, som arbetar tillsammans med C- och E-vitamin samt coenzymet Q10 (som finns naturligt i kroppen) i antioxidantnätverket. Glutation är den vanligast förekommande antioxidanten i nätverket och finns i nästan alla celler. Från 40-års ålder börjar produktionen av glutation att avta.

En bra källa till svavel är ämnet MSM - metylsulfonylmetan - som är godkänt för human användning i USA.

Gingko biloba, ginseng, fläderbärsextrakt, rosmarin, pepparmynta, rölleka, pumpakärnor, vit hagtorn, olivbladsextrakt och det tibetanska örtpreparatet Padma 28 och extrakt av fläderbär är också bra exempel på antioxidanter.

Pro-oxidanter
Oxidation kan också vara nyttig. Immunsystemet använder sig t ex av fria radikaler i kampen mot virus och bakterier. Kommer det bakterier in i kroppen (i tarmar och på kroppens yta är de normala bakterierna nyttiga och nödvändiga), blir de snabbt uppspårade av vita blodkroppar som skickar en våg av fria radikaler mot bakterierna, som härvid dör. De fria radikalerna skadar cellerna i närheten, men dessa repareras snabbt igen. Människor med t ex förkylningssår kan direkt följa med i denna process. Först kliar det, så kommer det blåsor på huden fölgt av en kraftig rodnad och inflammation, varefter huden torkar ut och försvinner. Skjuter de vita blodkropparna en kaskad av fria radikaler över målet kan det ske större vävnadsskada, som kan ses vid t ex ledgångsreumatism och andra autoimmuna sjukdomar, där immunsystemet angriper egen vävnad.

Fria radikaler har också betydelse för vår hjärnfunktion, vårt sexliv och för att vi ska kunna döda cancerceller. Det ska därför vara en bra balans mellan antioxidanter och fria radikaler.

Det finns emellertid massor av prooxidanter i vår omgivning i form av t ex massor av kemiska ämnen, så normalt är det största problemet att få tillräckligt antioxidanter. Det handlar om att få tillräckligt många antioxidanter genom en sund kost och eventuellt ett tillskott av antioxidanter, och att att minska påverkan av de pro-oxidanter i omgivningen som kan skada oss. T ex är många metalljoner prooxidanter - inte minst som nämnt amalgam, kvicksilvret i tänderna - och det samma gäller för överskott av järn i kroppen. Vissa celldödande ämnen som används i kemoterapi mot cancer och vissa autoimmuna sjukdomar, är prooxidanter. Antioxidanter kan som nämnt genom att bli angripna av fria radikaler själva bli prooxidanter, men det är bara i en svag form som snabbt blir reglerad i organismen.

En del cancerläkare avråder sina patienter från att ta antioxidanter tillsammans med kemoterapi, men tidigare studier pekar på att fria radikaler spelar en viktig roll för uppkomsten av cancer och att antioxidanter, som förstör de fria radikalerna hjälper till att undertrycka cancer. Cancerceller kan också orsaka en överproduktion av fria radikaler och dessa kan utsända signaler som främjar ytterligare okontrollerad cellväxt. En studie utförd på Johns Hopkins Medical Institutions tyder bland annat på detta. Studien är publicerad i Science, 14 mars 1997. Försök med odling av cancerceller utanför kroppen har bl a också visat att ett extrakt av kärnor från röda vindruvor - ActiVin R - kan hämma växten av cancerceller av olika arter, samtidigt som de normala cellerna växer bättre.

Det finns heller inga studier som har bevisat att antioxidanterna kan ingripa störande i cancerbehandling. Det är en ren hypotes och bara få utanför-kroppen studier - provrörsförsök - har stöttat påståendet. Tvärtemot har C-vitamin visat sig förbättra effektiviteten av kemoterapi hos djur och i försök med mänskliga bröstcancerceller utanför kroppen. En modificerad form av A-vitamin har också arbetat synergiskt (förstärkt varandras verkan) med kemoterapi i provrörsförsök. En översikt över forskning på området (Cancer Treatment Rev 1997;23:209-40) konkluderar, att man inte behöver undvika antioxidanter i rädsla för att störa kemoterapins verkan.

I en italiensk studie från 1996 fick 30 patienter med hjärnsvulster antingen strålbehandling eller hormonet melatonin, som är en mycket kraftig antioxidant. Överlevnaden var högre i gruppen som fick melatonin. Ett finländskt försök har visat att behandling med antioxidanter i kombination med kemoterapi och strålning förlängde överlevnaden hos patienter med småcellig lungcancer, i jämförelse med de flesta offentliggjorda resultat av behandling med endast kombinerad kemoterapi och strålning. (Anticancer-Res. 1992 May-jun; 12(3):599-606). I Danmark har Knud Lockwood m.fl. i en omdiskuterad undersökning visat, att av 32 kvinnor med bröstcancer som hade spritt sig, var det ingen som dog i studieperioden (förväntat 4) och ingen visade tecken på ytterligare spridning. Patienterna rappoterade förbättrad livskvalitet och sex patienter visade delvis remission (tillbakagång av cancern). Behandlingen bestod av stora doser av olika antioxidanter.

En väsentlig sak som antioxidanter också kan uträtta är en minskning av risken för skador på DNA i friska celler. Det är känt att kemoterapi och strålning, som också utlöser mängder av fria syreradikaler, ökar risken för cancer senare i livet, på grund av skadorna på DNA. Oftast kommer cancern i form av akut leukemi, och uppträder inte sällsynt 4-5 år efter behandlingen av den ursprungliga cancern.

Antioxidanter motverkar också oxidering av fettämnen, vilket hämmar cancercellernas tillväxt. Kemoterapi verkar bara på snabbt växande cancerceller. Antioxidanter, t ex E-vitamin, kan på detta sätt öka kemoterapins verkan. Flavonoiden genistein från sojabönor har visat sig kunna öka upphopningen av vissa kemomedel i cancercellerna och en annan flavonid, querectin har visat sig öka flera kemoterapeutiska medels giftverkningar på cancerceller. Det saknas dock fortfarande kliniska studier av dessa ämnens verkan på cancerkemoterapi.

I en omfattande genomgång av problematiken angående näring och cancer konkluderades det att ett tillskott av antioxidanter i kosten kan vara ett säkert och effektivt sätt att öka verkningen av kemoterapi mot cancer. Patientens livskvalitet kan bli bättre genom att supplera kosten med antioxidanter, som minskar eller förebygger biverkningarna av kemoterapi.

Japanska forskare har i ett dubbeltblindt försök visat att en kombination av de tre antioxidanter E-vitamin, C-vitamin och N-acetyl cystein verkade skyddande mot hjärnskada framkallad av kemoterapi utan att hämma verkan av kemoterapi. Det skulle vara fint om cancerläkare och cancerforskare i högre grad ville intressera sig för antioxidanter.

Allt som allt talar mycket för att kombinera cancerbehandling med först och främst en sund kost med rikligt av grönt och frukt samt med tillskott av antioxidanter. Genom att ge flera olika antioxidanter skapar det en synergi - ett samarbete mellan antioxidanter, som förstärker varandras verkan. Det är dock ingen idé med att överdriva något, heller inte antioxidanter, och det är som grundval bäst att välja dem i naturlig form.

En japansk undersökning av den naturliga celldödande aktiviteten, som en del
av de vita blodkropparna (lymfocyterna) utövar, har visat en förbättring i aktiviteten vid intag av grönsaker och vid minskad kemisk belastning av kroppen, speciellt om man slutar röka. Resultaten av undersökningen visar ett samband mellan det naturliga immunförsvaret och minskad förekomst av vanliga cancersjukdomar.

Sammanfattande kan man konstatera att anioxidantnätverket med dess många stöd håller kroppens celler och kroppen själv i bra form, motverkar åldrande och ökar motståndskraften mot cancersjukdomar och hjärt-kärlsjukdomar samt är bra för hjärnans funktion och motverkar demens. Dessutom är det viktigt vid avgiftning av kroppen, speciellt glutation.

Först och främst måste vi se till att vi får en sund och väl balanserad kost med minst 600 gram frukt och grönt varje dag. Tillskott av en enskild antioxidant kan hjälpa, men den kan inte klara det själv. Färska grönsaker och färsk frukt är det bästa och är det möjligt; gärna ekologiska varor.

Man bör också försöka undvika kemiska ämnen i så stor utsträckning som möjligt, och se till att hålla energifettprocenten i maten nere på 30. Prioritera så vitt möjligt flytande, sunda oljor; olivolja, fiskolja samt jättenattljusolja och gurkörtsolja, förutom det fett som finns i grönsakerna.

Fria radikaler spelar en roll i uppkomsten och utvecklingen av nästan alla kända sjukdomar och genom att stärka kroppens antioxidantnätverk kan vi ge kroppen de vapen den har behov av för att föra ett effektivt krig mot sjukdomar.

Man kan läsa mer i boken The Antioxidant Miracle av Lester Packer och Carol Colman. 1999. John Wiley and Sons. ISBN 0-471-29768-2.
Natural Antioxidants - Chemistry, Health Effects and Applications. Ed. Fereidoon Shahidi. AOCS Press , Champaign Illinois 1997 ISBN 0-935315-77-2

På Internet finns det massor av kunskap att få om antioxidanter. T ex på:

http://www.healthchecksystems.com/antioxid.htm

http://nutriteam.com/antiox.htm

http://www.medscape.com

http://www.sciencedaily.com/reases/1997/03/970317111242.htm

http://www.mothernature.com/ency/Drug/Chemotherapy.asp


Denna text har redigerats av Vitavivas redaktion.