Höga doser intravenös C-vitamin motar cancer

Så löd rubriken i New Tork Times för två veckor sedan.

Det amerikanska National Institute of Health (NIH), har precis offentiliggjort ett laboratorieförsök (1) där det har visat sig, att när man utsätter cancerceller för c-vitamin i höga doser, vilket bara kan uppnås genom intravenösa injektioner, medför detta en ökad celldöd hos cancercellerna, men utan att påverka de friska cellerna.

Uttalandet från det statliga NHI lät: ”These findings give plausibility to i.v. ascorbic acid in cancer treatment.” NHI tilläger dock med rätta, att det är en långt mellan laboratorieförsök och behandling av människor.

Försöket bekräftar emellertid flera tidigare försök med liknande resultat. Förra året fastslog forskare, att man "med intravenösa injektioner uppnår koncentrationer av c-vitamin som har en motverkande aktivitet på tumören" och att "c-vitaminets roll i cancerbehandlingen bör övervägas" (2). Ett försök från 1993 visar att c-vitamin verkar döande, eller cytotoxiskt, på snabbväxande, maligna celler, samtidigt som det inte är giftigt för icke-maligna celler. Suppleerande försök visar, att askorbatets inverkan på cellväxten är ett resultat av dess direkt dödande (cytocida) effekt på cancercellerna, snarare än en cytostatisk (hämmande) effekt (3).

Det är tidigare konstaterat att c-vitamin har en cancerhämmande effekt, men bara i stora koncentrationer. Tillsättning av antioxidanten katalase i ett odlingsmedie, som innehåller c-vitamin, undertrycker dock den växthämmande verkningen totalt.

Författarna menar, att detta tyder på att det är en överproduktion av väteperoxid involverad i mekanismerna som orsakar c-vitaminets hämmande verkning på tumörväxten. (4).

Denna antagelse, som gjordes 1989, håller också författarna av det aktuella studiet med om. Den toxiska effekten på cancercellena orsakas av en hög koncentration av peroxid, som följer med den höga dosen av c-vitamin. Normala celler har ett intakt antioxidantförsvar i form av katalase, vilket cancercellarna saknar. Därför är det bara cancerceller som tar skada av c-vitamin och inte de normala cellerna, vilket stämmer bra överens med den observation som forskarna nyligen gjort.

C-vitaminets potential i cancerbehandling är dessutom ytterligare påvisad i två stora försök från 1994, där stora doser av askorbinsyra hade en stark cytotoxisk (celldödande) verkan på en rad cancertyper, odlande in vitro. (5).

Författarna till ytterligare ett annat försök argumenterar likaledes för, att askorbinsyra verkar som en pro-oxidant i cancerceller och de rekommenderar användning av askorbinsyra vid behandling av till exempel neuroblastom. (6).

Så långt, så gott. Men forskarna från NHI påpekar också, att det är långt från laboratorium till behandling av människor. Och det är också sanningen i de flesta fall.

C-vitamin är emellertid så ogiftigt, att det inte skulle vara svårt att organisera stora kliniska försök, och några har faktiskt redan genomförts.

Så tidigt som 1936 publicerade en ung, dansk underläkare ett försök på två leukemipatienter, där sjukdomen bättrades genom behandling med c-vitamin. Den unge underläkaren, Preben Plum, blev senare en namnkunnig professor i pediatri.

40 år senare visade ett försök med 1100 patienter, alla med terminal cancer, att de som behandlades men intravenös vitamin C levde betydligt längre än de som inte fick denna behandling. (7). För 10 år sedan visade Riordan och medarbetare, att askorbinsyra-plasmanivåerna vid intravenösa C-vitamininjektioner kan komma upp på en för tumörceller giftig nivå. Författarna menar, att askorbinsyrans cytotoxiska egenskaper borde kvalificera den till att betraktas som ett kemoterapeutiskt medel. (8).

Dessa få utplock från den betydande mängd forskning som finns inom området passar samman som pusselbitar, där den senaste alltså föll på plats för cirka två veckor sedan.

Detta har väckt ett betydligt intresse i utländsska medier, bland annat i New York Times. I Sverige avråder socialstyrelsen från c-vitamininjektioner i cancerbehandling och det har hittills varit förbjudet. Med fortsatt forskning kan kanske detta komma att ändras i framtiden.


Referenser:
1. Chen et al. Proceedings of the National Academy of Sciences 20. Sept. 2005;102:13604-9.
2. Annals of Internal Medicine 2004;140: 533-37.
3. P.Y. Leung, et al. Cytotoxic Effect of Ascorbate and its Derivatives on Cultured Malignant and Nonmalignant Cell Lines, Anticancer Research, 13(2), March-April 1993, p. 475-480.
4. V. Noto, et al., Effects of Sodium Ascorbate (Vitamin C) and 2-methyl-1,4-Naphthoquinone Treatment on Human Tumor Cell Growth in Vitro. I. Synergism of Combined Vitamin C and K3 Action, Cancer, 63(5), March 2, 1989, p. 901-906.
5. M. A. Medina, et al. Ascorbic Acid is Cytotoxic for Pediatric Tumor Cells Cultured in Vitro, Biochem Mol Biol Int, 34(5), November 1994, p. 871-874.
6. S.L. Baader, et al., Uptake and Cytotoxicity of Ascorbic Acid and Dehydroascorbic Acid in Neuroblastoma (SK-N-SH) and Neuroectodermal (SK-N-LO) Cells, Anticancer, 14(1A), January-February 1994 p. 221-227.
7. Cameroun, Proc Natl Acad Sci 1976;73:3685-9.
8. N.H. Riordan, et. al. Intravenous Ascorbate as a Tumor Cytotoxic Chemotherapeutic Agent, Medical Hypotheses, 44(3), March 1995, p. 207-213.

Länkar:
www.pnas.org
www.annals.org
www.iiar-anticancer.org/research/research_index.htm
www.cancer.org/docroot/home/index.asp
www.med.unibs.it/biblioteca/pubmed2/biomol6.htm
www.sciencedirect.com
www.cancer.gov