Vatten, vad, varför, hur och hur mycket

Vatten är på många sätt ett fantastiskt ämne. Det är inte bara livsviktigt, det är också ett ämne som har förundrat vetenskapen i åratal. Vi rekomenderar alla vuxna att dricka minst 1 ½ liter om dagen av denna förunderliga vätska.

Vi lär oss att vattnets kemiska formel är H2O, två väteatomer bundna till en syreatom; men faktiskt påstås det, att vatten inte kan existera i denna form. Vatten binder sig alltid till någonting annat. Därmed innehåller formlen ett okänt ämne och borde istället skrivas (H2O)x.

Vatten är som regel heller aldrig bara H2O. Det kan tex. innehålla små mängder eteriska oljor samt en del mineralsalter, som bestämmer vattnets hårdhetsgrad. Det är i övrigt mer sunt att dricka hårt vatten. Undersökningar har visat att vattnets innehåll av calcium- och magnesiumsalter utnyttjas av kroppen och sänker risken för att man utvecklar hjärt-och kärlsjukdomar.

När vi föds består vi av 90% vatten. Denna andel sjunker genom livet till 60 - 70%, beroende på kroppens fettinnehåll. Det mesta av vattnet befinder sig inne i kroppens celler. Resten indgår som del av blodet och vävnadsvätskor.

Vatten utnyttjas bla. för att lösa upp och transportera ämnen i kroppen. Till detta är vatten oöverträffat. Vatten kallas ibland lösningsmedlens drottning pga. dess förmåga att lösa upp speciellt oorganiska ämnen.

Kroppen behöver vatten för att kunna hålla kroppstemperaturen runt 37 grader. Över dygnet ändras temperaturen normalt inte mer än ½ - 1 grad, och den är lägst om natten. Sjukdom och hårt arbete höjer dock temperaturen och ökar kroppens vätskeförlust pga. svett och förångning. I stark värme svettas vi mera och vi måste därför dricka mera.

Kroppen förlorar normalt ca. 2,5 liter vätska per dygn vid genomsnittskost, ungefärligt fördelat således:

 


  • 1,5 liter som urin

  • 0,5 liter som svett och förångning från huden

  • 0,4 liter som förångning från utandningsluften

  • 0,1 liter som del av avföring

 

Detta ger ett vattenförbruk på 2,5 liter per dygn, vilket naturligtvis måste ersättas. Det sker i form av direkt vätsketillförsel när vi dricker och indirekt från den vätska som finns i maten, samt den vätska som tillförs när kroppens celler förbränner näringsämnen och skiljer ut koldioxid och vatten.

Om det ska vara balans i räkenskapen, så skulle det i tal kunna se således ut:

 


  • 1,5 liter från dryck

  • 0,5 liter från mat

  • 0,5 liter från cellernas ämnesskifte

 

När allt är som det ska är denna vätskebalans självreglerande. Ett större eller mindre vätske- och saltintag skulle naturligtvis öka eller minska urinmängden.

För många människor kan det verka oöverkommligt att dricka 1,5 liter om dagen. Det krävs först och främst förståelse för hur viktigt det är att dricka så här mycket, och därefter krävs det en portion självdisciplin, för att det ska bli en daglig rutin som man inte behöver tänka på. Hur mycket det krävs, ser man om man fyller en kanna med dagsransonen och ser till att kannan är tom på kvällen.

Om vi inte får tillräkligt med vätska så blir vi trötta, och arbets- och prestationsförmågan sänks. Ett vätskeunderskott på bara 2% kan ge en prestationssänkning på 10 - 20%.

Vätskebrist gör att blodmängden minskar, underhuden förlorar sitt vätskeinnehåll, tillförseln av syre och näringsämnen begränsas, liksom njurarnas utskiljning av avfallsprodukter, och avföringen blir för hård så det är risk för förstoppning. Beroende på hur allvarligt det är så blir vi krassliga, får rynkig hud, torra slemhinnor samt njur- och ämnesomsättningsbesvär. Om vi förlorar 20% av vårt vätskeinnehåll, så dör vi. Tillståndet kallas också dehydrering.

Barn och äldre är ännu mer känsliga för vätskebrist än friska vuxna. Äldre människor har nedsatt förmåga att känna törst, och några äldre har svårt att komma på toaletten pga. sämre gångfunktion. De kan ha en tendens att dricka för lite, antingen för att de inte känner törst, eller för att de vill slippa de besvärliga toalettbesöken. Inte så sällan få detta till följd att den äldre blir förvirrad eller till och med pseudodement, ett tilstånd med nedsatt sinnesförmögenhet.

Personer som tar vätskedrivande medicin har ett stort behov av vatten. Alkohol, kaffe och te - också örtte - är också vätskedrivande och ökar kroppens vattenbehov, men inte lika mycket hos alla. Under normala omständigheter är den bästa form av vätska du kan ge din kropp varken läsk, fruktdryck/saft, öl eller kaffe, utan rent vatten, som varken innehåller socker eller tex. fruktkött som ska smältas.

Om man dricker större mängder kolsyrehaltigt vatten så avfettar man tarmslemhinnan och kan störa cellernas kalium-natriumbalans. Rent vatten är dock ett eget kapitel. Vi kan nämligen inte lita på att vattnet från kranen är av en kvalitet som tillfredsställer våra krav. Det viktiga är att dricksvattnet ska vara fritt från sjukdomsframkallande mikroorganismer. Vattnet får inte innehålla miljögifter som tex. nitrat, klor, flour, tungmetaller och pesticidrester. Det bör inte heller innehålla ockra eller för mycket nickel. Används ytvatten skall det vara fritt från huminsyra, som kommer från plantdelar som har legat och ruttnat i vattnet. Huminsyra verkar som fria radikaler i kroppen.
Sist men inte minst så skall dricksvatten framför allt smaka gott. Dricksvatten av dålig kvalitet smakar inte gott. Det gör att folk väljer andra dryckesvaror, även om vatten egentligen är det nyttigaste.

Det är långt ifrån alla ställen man kan få dricksvatten av acceptabel kvalitet, och vi kan förvänta att problemet blir större i framtiden. Problemet är till stor del miljöpolitiskt. Under tiden kan de som har dåligt dricksvatten antingen köpa källvatten eller rena vattnet själv.

I handeln kan man få olika slags vattenrenaraggregat som fungerar på olika sätt. Några har ett osmosfilter, där vattendropparna pressas igenom flera membran (gerna av teflon), som blir finare och finare. Andra utnyttjar aktivt kol eller keramiska filter. En helt annan metod består i att tillsätta påsar med koralkalk från Okinava i vattnet. Dessa anses också kunna avlägsna många förorenande ämnen från dricksvattnet.

Gemensamt för de bästa filtren är att de renar vattnet från bakterier, tungmetaller och andra mineraler, pesticider och virus. Skillnaden i smak kan vara rätt markant mellan renat och orenat vatten. Det renade vattnet smakar bättre, men blir också mjukare för att det att saknar vattnets sunda mineralsalter. Dem får man se till att få i sig på annat sätt.